Love it!
Hur funkar det egentligen!?
Läskigt hur kroppen fungerar i vissa situationer. Hur den direkt går till försvar när det händer något negativt. Kan man påverka det på något sätt? Eller är det bara att leva med det och sen jobba sig ur gropen? Hade varit skönare och lättare om man slapp ramla ner från början. Men det är väl så att hela livet är en prövning, en prövning på hur stark man är och hur snabbt man orkar komma tillbaka från det som hänt. Men för att komma tillbaka måste man ju nästan ändra halva sin livsstil. Inte lyssna på sina favoritlåtar för dom påminner om just det man försöker glömma osv.
Hut vet man att man kommer starkare ur situationen än det man var innan?
Kan man veta det? Eller är det bara att tro på det.
Det enda jag vet är att vägen dit är en bitch!
Hut vet man att man kommer starkare ur situationen än det man var innan?
Kan man veta det? Eller är det bara att tro på det.
Det enda jag vet är att vägen dit är en bitch!
One
I can't remember anything
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops with me
Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there's not much left of me
Nothing is real but pain now
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live
Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me.
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops with me
Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there's not much left of me
Nothing is real but pain now
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me
Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live
Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me
Hold my breath as I wish for death
Oh please God, wake me.
Metallica - One
Vill inte vara med...
Paniken över att det inte är vi längre, vi brukade vara en, nu är vi två. Mitt hjärta bara vrider sig!
Fly?
Vad innebär det att fly?
Frågar du mig är innebär det att skjuta upp problem och annat negativt som man inte väljer ta hand om för tillfället, att man har ett val att ta hand om sina problem på en gång och inte vänta och ta den lätta vägen. Det är att fly i mina ögon!
I mitt fall, flyr jag inte! Jag har inget annat val än det jag gjort. Det finns inget att hämta på den andra vägen än den jag valt. Den är tom! Där finns det tillfälliga lösningar som kommer hålla en väldigt kort period och som inte kommer ta mig dit jag vill. En väldigt osäker väg! Liknande den väg det visade sig att jag var på nu. Jag tänker inte ta den igen, var så säker!
Mitt val är att ta mig tillbaka till min comfort zone för att bli stark igen och få tillbaka mina fötter på jorden. För att känna trygghet i den rehab som ligger framför mig.
Jag har lovat mig själv och väldigt viktiga personer i mitt liv att jag ska bli starkare som person. Mer driven, ta för mig mer. Visa vem jag är, göra mig hörd! Att kunna ta hand om mig själv!
Kan jag göra det på en plats där jag inte känner mig säker? Där jag har en massa press på mig att prestera i annat än det jag måste fokusera på, mig själv. Nej! Att jag kommer vara själv största delen av dagarna och inte ha någon bredvid mig som kan pusha mig, ge mig en hjälpande knuff i ryggen. Det har jag inte här. Detta är fel väg för mig. Så jag väljer den väg mitt hjärta valt åt mig för att på bästa sätt kunna ta mig an alla utmaningar jag har framför mig, den väg som kommer (om tiden och ödet vill) föra mig tillbaka till det jag vill ha mest av allt i mitt liv.
Så flyr jag? Nej!!!
Never give up, stay true!
Måste få det ur mig
Är det möjligt?
Är det möjligt att känna samma glädje och inspiration varje morgon när man vaknar? Om man är elitidrottare, måste man känna suget varje dag att träna? Finns det inte dagar man bara vill ligga kvar i sängen för att man inte är taggad eller inspirerad till att träna?
På dessa frågor skulle jag vilja svara ja.
Jag har dragit mig ur sängen allt för många gånger och inte alls kännt mig inspirerad eller sugen på att lägga mina två närmsta timmar på träning. Den träningen blir inte bra, det ska vara kvalitè på det man gör, och kvalitèn ska vara hög på varje pass. Jag blir så trött på allt snack om att man ska träna 6 timmar om dagen, 7 dar i veckan. Det är inte hur många timmar på banan man lägger ner, utan hur många timmar av KVALITÈ! Tjejen som vann OS 2008 i Gymnastik tränade 25 timmar i veckan, tränarna sa att hon var den som tränade minst antal timmar av alla i hela gruppen, MEN som gav 110% alla timmar hon var i hallen. Motståndarna hon slog i finalen tränade 45 timmar i veckan... Enough said!
Kanske är det olika? Vissa kan träna mer än andra, vi kanske utvecklas olika.
Hur ska man kunna känna suget efter att få träna om man gör det heeela tiden? Man hinner ju inte ens känna efter?! Det är som om man går på autopilot, man bara gör. Man måste stanna upp, eller som jag skulle kalla det: vila, och tänka på vad det är man håller på med, gör jag rätt? utvecklas jag?
Hinner man stanna upp och tänka efter om man tränar 2 ggr/dag 6 dar/vecka? nej, blir man mer och mer sugen och taggad? inte jag i allafall.
Det är som när jag varit sjuk, jag är aldrig så taggad och sugen på att träna som när jag är sjuk. Kroppen skakar, det enda jag tänker på är att få slå på en fjäderboll. Så vill jag att det ska vara oftare, UTAN att jag ska behöva bli sjuk! Och jag tror om jag ska kunna känna så, skulle jag behöva fler dagar utan träning. dagar då jag kan ta det lugnt, återhämta mig, kanske ta en lättare joggingrunda eller gå och simma osv. Jag tror min utvecklingskurva hade stigit mycket snabbare då. Att bara träna 4 dagar i veckan, köra 110% på varje pass jag har dom dagarna och sen vila 2 dagar och ha en dag där emellan med lite joggning/aktiv vila.
Men detta är idè som tränare hatar, det går inte hem nånstans!
Jag undrar varför dom är så emot den. Jag har inte ens fått pröva.. Men jag kör deras race ett tag till, börjar jag tappa suget och inspirationen så kommer jag säga till dom att nu kommer jag pröva min idè, funkar den så är det så jag kommer träna framöver, jag känner min kropp bäst själv. Punkt slut!
Nu babblar jag bara på om massa strunt, men de är sånt som snurrar i huvet på mig och jag behövde få det ur mig.
Det värsta som skulle hända är att jag skulle tappa intresset och kärleken till badminton. Den har tagit mig igenom många tuffa perioder! När jag klivit in i badmintonhallen har alla bekymmer, alla måsten bara försvunnit.
Det är något speciellt att slå på den där bollen, att höra den där perfekta träffen som ekar i hela hallen, att snöra på sig skorna som sitter perfekt på fötterna, att kliva in på banan och känna sig hemma, att få känna att nu kan tiden få stå stilla för evigt.
Jag älskar tävlingen, kampen mot mig själv, strävan efter att hela tiden utvecklas. Jag älskar att vinna, hatar att förlora. men jag vet att en förlust kan vara minst lika givande som en vinst. Jag lär mig att hantera en förlust, jag lär mig av mina misstag. En förlust kommer inte att hindra mig från att jaga min dröm!
You remember the struggles and pain you had
When all the good had turned to bad
When behind the scenes you crumbled and prayed
For it all to simply just go away.
You fear the loss and pain of defeat
But still are able to stand on two feet
You crumble and cry as much as you want
But nothing can keep you away from the hunt,
When all the good had turned to bad
When behind the scenes you crumbled and prayed
For it all to simply just go away.
You fear the loss and pain of defeat
But still are able to stand on two feet
You crumble and cry as much as you want
But nothing can keep you away from the hunt,
the hunt of becoming number one.
This is what you've been working for.
This is what you've been working for.
