Vad jag än gör, finns du där i mina tankar och i mitt hjärta!

Det kommer aldrig spela någon roll vart i världen jag är, du är med mig överallt. På badmintonplanen på jobbet, överallt! Jag slutar aldrig tänka på dig, när jag spelade nu i helgen hade jag en sån stor saknad av dig i kroppen, men den gav mig på något sätt kraft, ork, vilja. Jag var 40 mil från dig, vilket kanske inte är så långt kan tyckas, men jag är inte vid din sida, det gör ont. Jag vill se dig vakna varje dag, jag vill sitta och mysa på kvällarna tillsammans med dig. Och det som hindrar oss är det jag har som "jobb", badminton. Men jag vet att du stöttar mig till hundra procent ändå! Det älskar jag dig för, att du väntar på mig! Att du orkar! Jag har lovat mig själv att ge badminton en hundra procents chans. När mitt hjärta säger åt mig att jag inte har något mer att ge på banan så tänker jag fokusera hundratio procent på oss, på att vi ska starta ett liv tillsammans! tills dess så hoppas jag att du fortsätter att hålla ut och vänta på mig. för utan dig klarar jag inte detta! Jag behöver dina kramar, din närhet, din kärlek!

Det kanske låter som om jag utnyttjar dig men det gör jag verkligen inte! Jag försöker vara så bra pojkvän jag bara kan! Självklart så kommer jag alltid att ställa upp för dig! i alla väder, vad det än är så finns jag här för dig.  Jag kanske inte alltid är vid din sida, men aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Du är en underbar människa på många olika sätt! Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till norrtälje för att träffa dig! Konstigt nog var jag kolugn när jag gick till busstationen för att träffa dig, förmodligen för att jag kanske kände på mig att du var rätt! Du var den mitt hjärta letat efter! När jag såg dig sitta där, och du tittade på mig när jag kom gåendes, såg jag att hela du lös upp och jag blev alldeles varm i kroppen! Vår första riktiga kram, den kändes magisk! Det gör dom fortfarande!

Jag älskar dig!

I can finally see
That you're right there beside me

I am not my own
For I have been made new
Please don't let me go
I desperately need you

I am not my own
For I have been made new
Please don't let me go
I desperately need you!

Efter ännu en tävling där jag inte fick visa vad jag går för har jag bestämt mig för att ta hjälp. Jag vet innerst inne att jag kan så oerhört mycket mer än vad jag får ut på banan. Allting låser sig i kroppen och jag spelar inte alls, min kropp blir som en pinne. Fotarbetet funkar inte som det ska, jag väljer fel slag vid fel tillfälle och blir alldeles för tveksam och feg! När jag var mindre vann jag inte det mesta jag ställde upp i för att jag var feg, utan för att jag visste vad jag kunde och visade också det på banan. Jag lät racket tala helt enkelt!

Allting sitter i huvudet, det är inte tekniken det är fel på, inte fotarbetet, det är som det ska. Klart det finns saker att förbättra där också, det gör det alltid! Men det är inte det som är problemet nu, det är jag som inte låter det fungera. Jag "kväver" mig själv på banan för jag tror inte att jag kan, jag tror inte att jag orkar, jag tror inte att jag kan vinna! Vart tog min vinnarskalle vägen? Den som tog mig hur långt som helst för några år sedan! Snälla kom tillbaka!

Jag har nu i bestämt mig för att ta hjälp av någon som kan få mig att börja tro på mig själv igen, inte bara på banan utan utanför också! har jag inte det utanför banan så lär jag nog inte lyckas på banan heller.

Jag är trött på att misslyckas, jag vill inte bli besviken längre, jag vill inte se min pappa besviken och ledsen för min skull! Jag vill göra honom till den stoltaste pappan i hallen!!! Att få se pappa glad och stolt efter att jag har spelat en grymt bra match och vunnit är det bästa som finns! Jag vet att han inte tycker mindre om mig bara för att jag förlorar, men jag vet att han vet hur mycket jag kan också, men det är bara jag som kan göra någonting åt det! Och det ska jag fan göra nu!

Det är ingen annan som kan bli bra åt dig! Det är bara du! Men man kan alltid få hjälp av andra, bara du som ska göra skitjobbet!

Ibland har jag mina stunder där jag känner mig ensam. Men öppnar jag ögonen så ser jag att det är fel. Jag har väldigt många runt omkring mig som bryr sig, iband glömmer man bara bort det.