toomuchisneverenough

 

Är det möjligt att känna samma glädje och inspiration varje morgon när man vaknar? Om man är elitidrottare, måste man känna suget varje dag att träna? Finns det inte dagar man bara vill ligga kvar i sängen för att man inte är taggad eller inspirerad till att träna?

 

På dessa frågor skulle jag vilja svara ja.

 

Jag har dragit mig ur sängen allt för många gånger och inte alls kännt mig inspirerad eller sugen på att lägga mina två närmsta timmar på träning. Den träningen blir inte bra, det ska vara kvalitè på det man gör, och kvalitèn ska vara hög på varje pass. Jag blir så trött på allt snack om att man ska träna 6 timmar om dagen, 7 dar i veckan. Det är inte hur många timmar på banan man lägger ner, utan hur många timmar av KVALITÈ! Tjejen som vann OS 2008 i Gymnastik tränade 25 timmar i veckan, tränarna sa att hon var den som tränade minst antal timmar av alla i hela gruppen, MEN som gav 110% alla timmar hon var i hallen. Motståndarna hon slog i finalen tränade 45 timmar i veckan... Enough said!

 

Kanske är det olika? Vissa kan träna mer än andra, vi kanske utvecklas olika.

 

Hur ska man kunna känna suget efter att få träna om man gör det heeela tiden? Man hinner ju inte ens känna efter?! Det är som om man går på autopilot, man bara gör. Man måste stanna upp, eller som jag skulle kalla det: vila, och tänka på vad det är man håller på med, gör jag rätt? utvecklas jag?

 

Hinner man stanna upp och tänka efter om man tränar 2 ggr/dag 6 dar/vecka? nej, blir man mer och mer sugen och taggad? inte jag i allafall.

 

Det är som när jag varit sjuk, jag är aldrig så taggad och sugen på att träna som när jag är sjuk. Kroppen skakar, det enda jag tänker på är att få slå på en fjäderboll. Så vill jag att det ska vara oftare, UTAN att jag ska behöva bli sjuk! Och jag tror om jag ska kunna känna så, skulle jag behöva fler dagar utan träning. dagar då jag kan ta det lugnt, återhämta mig, kanske ta en lättare joggingrunda eller gå och simma osv. Jag tror min utvecklingskurva hade stigit mycket snabbare då. Att bara träna 4 dagar i veckan, köra 110% på varje pass jag har dom dagarna och sen vila 2 dagar och ha en dag där emellan med lite joggning/aktiv vila.

 

Men detta är idè som tränare hatar, det går inte hem nånstans!

Jag undrar varför dom är så emot den. Jag har inte ens fått pröva.. Men jag kör deras race ett tag till, börjar jag tappa suget och inspirationen så kommer jag säga till dom att nu kommer jag pröva min idè, funkar den så är det så jag kommer träna framöver, jag känner min kropp bäst själv. Punkt slut!

 

Nu babblar jag bara på om massa strunt, men de är sånt som snurrar i huvet på mig och jag behövde få det ur mig.

 

Det värsta som skulle hända är att jag skulle tappa intresset och kärleken till badminton. Den har tagit mig igenom många tuffa perioder! När jag klivit in i badmintonhallen har alla bekymmer, alla måsten bara försvunnit.

 

Det är något speciellt att slå på den där bollen, att höra den där perfekta träffen som ekar i hela hallen, att snöra på sig skorna som sitter perfekt på fötterna, att kliva in på banan och känna sig hemma, att få känna att nu kan tiden få stå stilla för evigt.

 

Jag älskar tävlingen, kampen mot mig själv, strävan efter att hela tiden utvecklas. Jag älskar att vinna, hatar att förlora. men jag vet att en förlust kan vara minst lika givande som en vinst. Jag lär mig att hantera en förlust, jag lär mig av mina misstag. En förlust kommer inte att hindra mig från att jaga min dröm!

 

You remember the struggles and pain you had
When all the good had turned to bad
When behind the scenes you crumbled and prayed
For it all to simply just go away.
You fear the loss and pain of defeat
But still are able to stand on two feet
You crumble and cry as much as you want
But nothing can keep you away from the hunt,

the hunt of becoming number one.
This is what you've been working for.