Då var det dags!

Beslut är tagna och kontrakt är skrivna. Vem hade trott det för bara 2 månader sedan? Inte jag i allafall!
Nu på lördag är första lasset planerat att gå, till mitt och Moas nya hem. Umeå stad!

Känslorna jag har nu inför allt detta snurrar, men det ska spännande, spännande att se hur jag kommer att klara av detta. Bland annat så kommer jag att möta min gamla klubb Täby i Elitserien. Jag kommer träna med helt andra spelare, jag kommer att ha ett helt annat träningsschema. Det är ett helt nytt jobb, helt ny miljö, helt nya människor, visserligen har ju träffat dom förut men aldrig spenderat så mycket tid med dom som jag kommer att göra nu.

Men som tur är kommer jag inte flytta dit själv, jag kommer att ha med mig min Moa! Utan henne skulle jag inte klara det, hon finns alltid där när jag behöver henne. Tillsammans kommer vi klara detta utan problem!

Det känns bara jobbigt att vara så långt ifrån min famij, som jag är så van att ha så nära mig! Jag vill ha dom nära mig! Men nu är det väl dags då att röra mig utanför min comfortzone. Jag måste nu lära mig att klara mig på egen hand. Bli vuxen helt enkelt.

Vad gäller min satsning på Badminton så kommer nog detta ge mig en riktig spark i röven, att få möta lite andra spelare och träna annorlunda och känna att tränare och folk i klubben ser mig. Det är just det som jag har saknat här i Täby, att ingen har varket sett eller lyssnat på mig. Jag har bara varit en i mängden, kännt mig helt betydelselös.

Jag tror även att jag kan bidra med en del till Umeå, jag skulle absolut kunna tänka mig att träna yngre spelare som vill satsa, det tycker jag är roligt, att få dela med mig av den kunskap jag har av den sport jag älskar att utöva!



Det handlar inte bara om Teknik och Taktik. Det är så mycket mer som man egentligen inte tänker på, sånt har fått lära mig av en mycket duktig spelare/tränare, nämligen Zhang Yi. Som sa till mig första veckan han hade tränat mig att min spelstil och min teknik liknade en spelare som har varit en av världens bästa spelare en kines som heter  Zhen Hong. Jag kommer ihåg att blev så glad att jag blev tårögd. För det var nämligen min Idol, och är fortfarande. Jag sitter fortfarande och kollar på hans gamla matcher på youtube, lär mig alla hans rörelser och finter.

Blir jag ens hälften så bra som honom så är jag nöjd! :P Jag ska definitivt ge det mitt bästa försök!



Peace!

RSS 2.0