När du ser dig själv i spegeln, vad ser du då? ser du den bästa versionen av dig eller ser du en person som bara är en bråkdel av vad den personen kan/borde vara?

 

Jag har allt för ofta tittat in i spegeln och sett en medelmåtta, att den personen i spegeln, jag, inte har tagit vara på tiden jag fått till att göra något som har fått mig att känna mig stolt, som fått mig att växa. Jag har vikt ner mig när det kommit motgångar eller när det inte har gått min väg så har jag gett upp. Jag har inte kommit någonstans, jag har inte kommit dit jag vill, för att jag har inte gett mig fan på att klara av den uppgiften, eller inte satsat hela vägen.

 

Det handlar inte om att man bara ska göra saker, man ska göra dom rätt och riktigt. Går jag till gymmet ska jag inte bara vara nöja mig med att" jag är på gymmet så nu är det lugnt". Det är VAD JAG GÖR på gymmet som spelar roll, det är VAD JAG GÖR i skolan som är viktigt, inte bara att jag är på plats.

 

Kommer man någonsin vara nöjd med sina prestationer? kommer jag kunna se mig själv i spegeln en dag och vara nöjd? Ska man vara nöjd?