När du kände att det inte var värt att kämpa längre, hur tänkte du då? Mörkret du gick runt i som du inte trodde hade någon ljus öppning, det var fel eller hur!?

 

Många gånger tänker jag på hur mörk och negativ hjärnan kan vara. Den lurar en till att det inte alls finns något positivt slut på sagan. Jag har lärt mig att det är för att skydda sig själv, hur sjukt låter inte det? Att gräva ner sig i det mörka och negativa för att skydda sig själv?

 

För ett par månader sedan var jag riktigt ute och cyklade mentalt, min hjärna spelade mig alla möjliga spratt som fanns! Ingenting var roligt, jag kunde inte känna någon glädje alls, det jag tidigare älskade att göra var inte roligt över huvudtaget. Jag låste in mig helt, ingen kom åt mig. Dom där tabletterna som läkare och psykologer glatt ger ut funkade inte heller, och jag var inte förvånad.

 

Jag kom knappt ihåg hur det var att känna någonting, varken glädje eller sorg. Det som utlöst allt fick jag inte heller någon reaktion på, jag var bara... stum.

 

Tron på att jag skulle komma tillbaka på fötter igen försvann aldrig, men den blev väldigt snabbt nerslagen av alla negativa tankar. Jag har fått det förklarat för mig att hjärnan fungerar på det sättet, det är mycket lättare att se saker negativt, oftast måste du kämpa mer för att se saker positivt. Det är därför det är så förbannat svårt att komma ur en depression, om man någonsin gör det.

 

Jag får kämpa för att inte falla in i gamla spår, jag försöker hålla mig med sysselsatt mentalt hela tiden med saker, göra sånt som jag tycker om, sånt som tar allt fokus. Spela badminton, kolla på badminton, lyssna på bra musik som jag kan sjunka in i, vara med min fantastiska flickvän.

 

Varje dag är en ständig kamp för att inte bli negativ och deppig. Men jag tänker hela tiden på att försöka vara positiv, vara glad, se framåt och se möjligheter. Självklart kan inte allt vara bra och underbart, men man kan absolut sikta på att försöka nå dit! Tänker man så är det definitvt närmare ett roligt och händelserikt liv.

 

Det du gör, gör det med hela ditt hjärta och med ett leende. Medans du gör det, tänk kan du göra det bättre? Ger jag allt vad jag kan? Vad kan jag göra bättre?

 

Att ge allt jag har, det har aldrig varit lätt för mig, för jag har inte vågat! Våga är ett måste!

Gör rätt från början, ge allt du har, i alla lägen, vid skolbänken, på jobbet, i gymmet, på banan, visa ditt hjärta, VÅGA visa ditt hjärta.

 

Jag har fått börja om många gånger, och jag tänker börja om tills jag gör rätt!