Jag önskar att du kunde se och få vara med om allt jag gör. Jag önskar att jag kunde få sitta hemma hos dig igen och prata om allt mellan himmel och jord. Jag önskar att du fick komma hem till min och Jeanettes nya lägenhet. Framförallt önskar jag att jag fick krama dig igen, så jag kunde få känna all din positiva energi stråla genom kroppen. All din glädje som du alltid spred, jag försöker verkligen vara som dig, glad, positiv, se ljuset i allt det mörka.

 

Jag saknar dig så mycket, det gör ibland för ont för att åka till minneslunden och tända ett ljus, förlåt! Jag tänker på dig varje dag som går. Jag önskar att jag fick chansen att säga hur mycket du betyder för mig, hur mycket du har hjälpt mig. 

 

Jag har så mycket jag skulle vilja prata med dig om, så mycket frågor. Men vetskapen om att jag aldrig kommer kunna få göra det känns som en kniv rakt i hjärtat! Det gör så ont, så förba.. ont! 

 

Jag har vaknat varje natt så länge jag kan komma ihåg av att jag har drömt massa konstiga drömmar, i varje dröm har du funnits med. Det känns så verkligt, det känns som att du kommit tillbaka till oss. Men varje natt blir jag lurad. Det är ju bara en dröm, inte på riktigt. 

 

Jag vill bara på något sätt att du ska veta hur mycket jag saknar dig, att jag gör allt för att göra dig stolt och tänker hela tiden på allt det du sagt till mig om hur viktigt det är att se saker med en positiv blick, sprida glädje, att se till att dom i min närhet mår bra. Jag ska inte svika dig. 

 

Jag älskar dig mormor!