toomuchisneverenough

Vad jag än gör, finns du där i mina tankar och i mitt hjärta!

Det kommer aldrig spela någon roll vart i världen jag är, du är med mig överallt. På badmintonplanen på jobbet, överallt! Jag slutar aldrig tänka på dig, när jag spelade nu i helgen hade jag en sån stor saknad av dig i kroppen, men den gav mig på något sätt kraft, ork, vilja. Jag var 40 mil från dig, vilket kanske inte är så långt kan tyckas, men jag är inte vid din sida, det gör ont. Jag vill se dig vakna varje dag, jag vill sitta och mysa på kvällarna tillsammans med dig. Och det som hindrar oss är det jag har som "jobb", badminton. Men jag vet att du stöttar mig till hundra procent ändå! Det älskar jag dig för, att du väntar på mig! Att du orkar! Jag har lovat mig själv att ge badminton en hundra procents chans. När mitt hjärta säger åt mig att jag inte har något mer att ge på banan så tänker jag fokusera hundratio procent på oss, på att vi ska starta ett liv tillsammans! tills dess så hoppas jag att du fortsätter att hålla ut och vänta på mig. för utan dig klarar jag inte detta! Jag behöver dina kramar, din närhet, din kärlek!

Det kanske låter som om jag utnyttjar dig men det gör jag verkligen inte! Jag försöker vara så bra pojkvän jag bara kan! Självklart så kommer jag alltid att ställa upp för dig! i alla väder, vad det än är så finns jag här för dig.  Jag kanske inte alltid är vid din sida, men aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Du är en underbar människa på många olika sätt! Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till norrtälje för att träffa dig! Konstigt nog var jag kolugn när jag gick till busstationen för att träffa dig, förmodligen för att jag kanske kände på mig att du var rätt! Du var den mitt hjärta letat efter! När jag såg dig sitta där, och du tittade på mig när jag kom gåendes, såg jag att hela du lös upp och jag blev alldeles varm i kroppen! Vår första riktiga kram, den kändes magisk! Det gör dom fortfarande!

Jag älskar dig!