toomuchisneverenough

Efter ännu en tävling där jag inte fick visa vad jag går för har jag bestämt mig för att ta hjälp. Jag vet innerst inne att jag kan så oerhört mycket mer än vad jag får ut på banan. Allting låser sig i kroppen och jag spelar inte alls, min kropp blir som en pinne. Fotarbetet funkar inte som det ska, jag väljer fel slag vid fel tillfälle och blir alldeles för tveksam och feg! När jag var mindre vann jag inte det mesta jag ställde upp i för att jag var feg, utan för att jag visste vad jag kunde och visade också det på banan. Jag lät racket tala helt enkelt!

Allting sitter i huvudet, det är inte tekniken det är fel på, inte fotarbetet, det är som det ska. Klart det finns saker att förbättra där också, det gör det alltid! Men det är inte det som är problemet nu, det är jag som inte låter det fungera. Jag "kväver" mig själv på banan för jag tror inte att jag kan, jag tror inte att jag orkar, jag tror inte att jag kan vinna! Vart tog min vinnarskalle vägen? Den som tog mig hur långt som helst för några år sedan! Snälla kom tillbaka!

Jag har nu i bestämt mig för att ta hjälp av någon som kan få mig att börja tro på mig själv igen, inte bara på banan utan utanför också! har jag inte det utanför banan så lär jag nog inte lyckas på banan heller.

Jag är trött på att misslyckas, jag vill inte bli besviken längre, jag vill inte se min pappa besviken och ledsen för min skull! Jag vill göra honom till den stoltaste pappan i hallen!!! Att få se pappa glad och stolt efter att jag har spelat en grymt bra match och vunnit är det bästa som finns! Jag vet att han inte tycker mindre om mig bara för att jag förlorar, men jag vet att han vet hur mycket jag kan också, men det är bara jag som kan göra någonting åt det! Och det ska jag fan göra nu!

Det är ingen annan som kan bli bra åt dig! Det är bara du! Men man kan alltid få hjälp av andra, bara du som ska göra skitjobbet!