toomuchisneverenough

Har inte kunnat skriva någonting här för jag har inte haft den blekaste aning om vad jag skulle skriva. Har nog aldrig kännt mig så tom förut, jag vet inte hur jag känner eller hur jag mår.

 

Vaknar varje morgon utan någon som helst koll på läget. Jag har inte tränat badminton på 8 veckor. Jag har försökt att hitta suget genom att titta på mina gamla träningskompisar och elitserien, men allt jag känner är... Ingenting.

 

Vem är jag? Vad är det som händer med mig? Det går ju inte att vara glad längre, glädjen är borta totalt. Hittar ingenting som får mig att må bra. Jag vill vara glad, jag vill känna glädje, jag vill sprida glädje!! Inte gå runt som en jävla zombie. Hatar det här! Vad kan jag göra för att det ska vända? Vet inte vad jag ska ta mig till.

 

Känns som att vägen jag är på inte tar slut. Just nu är det en tunnel, en mycket svart tunnel, som inte verkar ha en utgång.

Jag säger till dom jag tränar att det finns inga genvägar till att bli bra, det är bara in i skiten och köra. Det är väl likadant med livet antar jag. Men när varken viljan eller orken finns där? Vad gör man... Väntar man ut allt och bara hoppas på att det kommer tillbaka, viljan att få må bra igen, att få vara glad. Kommer det av sig själv? Jag lyckas då inte hitta den.

 

Trodde inte allt detta skulle bli så svårt! Jag har ju haft min fjantiga badminton att luta mig emot. Men nu när jag ramlat av från den stöttepelaren så vet jag inte alls hur jag hittar tillbaka. Ska jag skapa nåt nytt? Lämna allt bakom mig och bara börja om? Är inte det att fly!? Att inte ta hand om sina problem? Alla dessa frågor, funderingar, tomma tankar, gör mig totalt galen!