Make the leap

 
Nu är jag less! Nu orkar jag inte detta mer! Så galet less på att gå runt som en zombie och inte känna hur fan jag mår! Kommer inte ens ihåg sist jag mådde bra, när jag var glad. Kommer inte ihåg sist jag var mig själv.. Killen som gjorde andra glad, skrattade, spred glädje. Vart är han??
 
Måste ur denna förbannade grop jag hamnat i. Man lever bara en gång, gör nåt vettigt! Jag måste hitta saker som gör mig glad igen. Jag tänker ge badminton en chans till, har sagt det några gånger nu men detta känns som det sista riktiga försöket till att få det att funka och kännas roligt igen. Jag vet inte annars vad jag ska göra, kanske är det ett fegt val att gå tillbaka till det jag kan. Borde jag kanske testa nåt helt nytt? Kanske försöka komma in på universitet igen, men vad ska jag plugga?
Kanske borde dra till USA som jag tänkt på länge och plugga och spela badminton..
 
 
There's a train leaving town, If you hurry up I think you just might make it. Damn it I hope you make it.
You've worried enough but here's your chance so take it,
Damn it I hope you take it.
 
Varför inte försöka göra nåt med livet medans man kan? Det får vara slut på fegandet. Spänn bågen, se om den brister. Ta steget ut i det okända!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0