toomuchisneverenough

Nu är det dags för en ny säsong med badminton. Samtidigt som min kropp fylls med glädje så är det ändå en lite känsla av rädsla som gör sig synlig. Jag vet inte vart den kommer ifrån, men jag antar att innerst inne så är jag rädd för att misslyckas, rädd för att göra mig själv besviken, och alla andra som tror på mig, men mest mig själv.

Jag haft så många motgångar som gjort att jag inte har kunnat prestera 100%. Mentalt så tar det massor på mig. Visst, det går att bara kämpa på, men hur länge ska man göra det utan resultat? hur länge orkar man? jag brukar vara positiv, och bara se framåt, det som varit har varit och går inte att ändra på, nästa gång gör man det annorlunda.

Hela tiden har jag fått börja om på ruta ett. jag har kunnat träna på bra en period, sen kommer sjukdom eller någon mindre skada som gör att jag inte kan träna, jag är borta 1 vecka, sen är det som jag tränat upp borta. då får jag börja om igen, medan dom andra kan köra på och utvecklas, det skapar en stress inom mig som gör mig galen. Jag får prestationsångest och allting låser sig.

Det som hjälpte mig förut var meditering. Vet inte varför jag slutade med det. Får ge det ett försök igen och se om det har samma positiva effekt som förut.

Det som ligger framför mig nu dom kommande veckorna är Div 1 spel, Borlänge SGP, Swedish International, Senior SM, U22 SM. Det är dom stora tävlingarna jag måste fokusera på att spela bra i.

Jag vet att jag har människor runt mig som stöttar mig vad som än händer, och det är jätteskönt att ha det stödet i ryggen.

Nu är det dags för träning!
ha det gött!!