toomuchisneverenough

Drömmar som innehåller det förflutna. Varje natt spelar min hjärna upp gamla händelser och minnen som jag på dagen försöker glömma. Det är som en brottningsmatch. Drömmarna är så klara och verkliga så det nästan är overkligt, när jag vaknar har jag samma känsla i kroppen som jag hade när drömmen var verklighet.

 

Jag går aldrig framåt, jag står stilla på samma ställe och trampar. Lyckas jag ta ett steg framåt dras jag genast tillbaka två. Det är som om min hjärna inte är klar än med det som hänt. Jag har inte bearbetat klart alla känslor och händelser, det känns som om min hjärna försöker säga det. Men jag vill inte tänka mer på det som hänt, jag vill se framåt, glömma allt tråkigt och negativt. Det finns inget kvar av det gamla som jag kan ha nytta av. Varför inte bara låta mig vara? Jag vill må bra igen, vara glad.